Erlijoch, 15:e februari 2011. St.Anton am Arlberg, Tirol, Österrike.
St.Anton (1304m) - Valluga (2809m) - Erlijoch(2430m) - Zürs(1720m)
Snöläget börjar bli riktigt dåligt nu, trots att vi bara är halvvägs in i säsongen. Men snön till trots beger sig Niklas och Patrik ut på en sista tur innan det bär av hem till Sverige. Erlijoch innehåller mycket dramatik, inte minst för den korta anmarschen från Vallugabahn I upp på självaste Valluga. Det är brant och knixigt men det är inte så svårt att hitta upp, tack vare utplacerade vajrar att hålla sig i. Uppe på Valluga spänner vi på skidorna och åker den nu väldigt puckliga Valluga nord. Men i stället för att vika av mot Pazieltal fortsätter vi ner i Almjaurtal på hårt med ändå helt ok underlag. Nere vid Erlachalpe hudar vi på och letar oss upp på ganska branta sydsidor och tar sikte på Erlijoch. Dock siktar vi för högt och hamnar uppe på förtoppen på 2526. Därifrån är det inte alls enkelt att i den steniga terrängen ta sig ner till Erlijoch, men efter lite möda får vi i alla fall snö under fötterna och sätter på skidorna.
Vi skidar ner på helt ok underlag till Stuttgarter Hütte och viker därifrån ner mot Pazieltal och Trittalpe. Från hyttan och ner är det riktigt dålig och uppåkt snö och det är precis att vi hinner med sista liften tillbaks till Zürs. Efter denna slutforcering är vi ganska matta och sätter oss på bussen tillbaks till St.Anton. Återigen ganska dåliga snöförhållanden, men kul ändå att kunna gör de riktigt stora turerna i området.
Vi avslutar nu säsongen och åker hem till Sverige igen, det har varit en riktigt härlig tid och under några veckor har även snön bjudit på magnifika förhållanden. Det blir ett rekordtidigt avslut på säsongen i år, men å andra sidan har vi 25 skiddagar var i benen.
Mehlsack, 12:e februari 2011. Zürs am Arlberg, Vorarlberg, Österrike.
Zürs(1720m) - Stierlochjoch (2009m) - Mehlsack(2651m) - Zug (1510m)
Vistelsen i St.Anton börjar närma sig slutet. Över helgen kommer Staffan på besök och Olof får leka med sin syssling Nils (med Patrik och Dorota) en heldag. De stabila snöförhållandena ger oss (Karin, Niklas och Staffan) möjlighet att angripa Mehlsack som har en grandiost, men respektingivande nordhang (något som vi också får erfara). Vi börjar i Zürs och tar oss upp med Muggengratbahn. Härifrån åker vi på fostrande snö ner till Stierloch där vi hudar på. Sedan går vi nästan rakt västerut, viker av norrut i härliga hang öster om Spullers Schafberg. Via en kort knixig utförsåkning kommer vi in i Schneetal och kan därefter vika västerut igen mot toppkammen. Sista biten mot toppen går i nordvästlig riktning. Väl upp i solen njuter vi av ännu en macklunch. Vi tar ganska god tid på oss att huda av och åker sedan tillbaks in i Schneetal. Dalgången gör verkligen skäl för namnet och snön är superfin första biten.
När vi däremot kommer ut i "Auf der Rüfi" - det magnifika nordhanget - blir det helt andra förhållanden. En enorm lavin har lämnat stenhård snö efter sig och halvvägs ner kommer stora Eisknollen som gör all typ av åkning omöjligt. Det blir rutschande och kanande och trixande ganska länge innan vi äntligen hittar längdspåret (åk inte på det!) och sommarvägen som tar oss till Zug i Lech.
Det är dock inte allt för sent på eftermiddagen, utan vi tar liften upp och bränner ur benens sista krafter i pisterna ner mot Lech. Åkningen lämnade mycket övrigt att önska, men en fin dag på berget likväl.
Eisenscharte, 10:e februari 2011. Zürs am Arlberg, Vorarlberg, Österrike.
Lech (1444m) - Eisenscharte(m) - Zürs (1720m)
Nu har vi bytt sällskap igen och idag är pappa Anders och lillebror Gurra med i bergen. Gurra hänger med Niklas på den fina turen som Karin gjorde en vecka tidgare. Den här gången väljer vi dock att vika västerut vid scharten och hålla höjd under Gümplespitze. Härifrån har vi ett superfint sydhang som visar sig ha mjukats upp perfekt av solen. Vi tar ut svängarna ordentligt i den mjuka snön och åkningen är riktigt riktigt bra! I vårlika förhållanden ansluter vi till Zürs liftsystem vid Trittalpe och hittar pappa Anders med en öl i Solen. Givetvis ansluter vi och rundar av dagen på ett bra sätt innan vi sätter oss på bussen tillbaks till St.Anton.
Hochkar, 6:e februari 2011. St.Anton am Arlberg, Tirol, Österrike.
St.Anton (1304m) - Hochkar(~2700m) - St.Jakob am Arlberg (m)
Efter ca 4 veckor i St.Anton får Karin och Niklas ge sig ut på skidtur tillsammans. Då snöförhållande är riktigt stabila vågar vi oss på Hochkar som är ett väldigt utsatt åk på många sätt. Turen börjar från Riffel II på Rendl och de första 200 fallhöjdsmetrarna åker man i Hintere Rendl. Det är uppåkt här, men kall och härlig snö fortfarande. Nedanför första branten åker hudarna på och vi fortsätter österut upp mot Hochkarspitze. Det är inte långt och efter en dryg timme kan vi ta av hudarna och glida på kammen ner mot Zwölferkogel. Snart viker vi österutigen och leter efter insteget i Hochkar. Det är en enorm gryta som breder ut sig och insteget är respektingivande med en smal ränna som vi rutschar ner för. Sedan är det en bra bit på skrå för att komma långt ut i hangets östra flank. Här är det fantastisk terräng långt ner i skogen. St.Jakob är hela tiden i blickfånget långt ner. Snön är däremot inte super, det är stenhårt i hanget och längre ner mot skogen börjar skaren brista en aning. Men omgivningarna är dramatiska och vi njuter (trots mjölksyra) ända ner till sommarvägen. Åket avslutas vid M-preis så vi handlar lite mat och öl och tar skidbussen hem till St.Jakob.
Kul att kunna göra exponerade turer nu när snöläget är stabilt!
Rossfallscharte, 5:e februari 2011. St.Anton am Arlberg, Tirol, Österrike.
St.Anton (1304m) - Rossfallscharte(2732m) - Pettneu (m)
Karin kör vidare med samma sällskap som igår, nu också kompletterat med Ingrid. Rossfallscharte är en riktig Genusstour med härlig terräng och även idag fin snö. Turen börjar vid Riffel I på Rendl och precis när man kommer in i Rossfallwinkel går man rakt österut mot scharten. Härifrån kan man välja att åka tillbaks ner i Rossfall, eller (som sällskapet väljer) fortsätta österut in i Malfontal. Detta är en fantastiskt fin rundtur och en perfekt instegstur för de lite mindre erfarna.
Eisenscharte, 4:e februari 2011. Zürs am Arlberg, Vorarlberg, Österrike.
Lech (1444m) - Eisenscharte(m) - Zürs (1720m)
Den fina snön som fortfarande går att hitta gör att vi kör varannandagsturande. Idag är det Karin som leder sällskapet (med Maria och Henke) till Eisenscharte. Turen startar på samma sätt som Wösterspitze, upp med Rüfikopfbahn, ett kort åk ner på Ochsenböden, hudar på. Härifrån siktar man rakt söderut och går en knapp timme upp till Eisenscharte. Härifrån har man några olika alternativ. Idag väljer de att åka i den fantastiska snön i sydosthängen under Krabachspitze. Sedan en kort stund på hudarna upp till Stuttgarter Hütte, där det blir lunch i solen. Sista åker ner mot Zürs är ganska uppåkt, men ändå en mycket bra dag i solen och ännu en härlig tur.
Wösterspitze, 2:a februari 2011. Zürs am Arlberg, Vorarlberg, Österrike.
Lech (1444m) - Wösterspitze(2558m) - Warth (m) - Lech (1444m)
Drygt en vecka efter senaste snöfall börjar snön bli uppåkt och vi bestämmer oss för en riktigt avancerad tur. Wösterspitze är mycket lönande, och har en kort men svår anmarsch. Niklas, Maria och Henke börjar i Lech och tar Rüfikopfbahn upp, sedan ett kort åk ner till Ochsenböden där hudarna åker på. Vi följer Friedrich Mayer Weg en stund i nordlig riktning, därefter viker vi av österut upp i en mycket brant ränna. Det är både smalt och brant och Henke tappar sina skidglasögen mitt i branten. Han behöver åka ner flera slag - inte glad...
Sista biten upp på platån under toppen är nästan för brant för hudar, men vi kämpar på och kommer snart upp på toppen. Vi njuter en kort stund av utsikten och forcerar sedan en hängdriva vid insteget till åket. Ett långt makalöst puderhang breder ut sig, med ca 1000 fallhöjdsmeter i östlig riktning - rakt i fallinjen. Vi bara åker och åker och ansluter alldeles för fort till sommarvägen (nere i dalgången), som tar oss ner till bilvägen där en förbeställd taxi väntar.
Taxin tar oss till skidområdet Warth där vi, efter en snabb lunch på restaurangen, löser en enkelbiljett för att ta oss tillbaks till Lech via Warther Horn och Bürstegg. I eftermiddagssolen har snön blivit till slask, vilket är nästa lika trevligt som puder. Avslutningen på dagen blir lika magnifik som åkningen. Ett varsitt glas bubbel på solterassen. Härligt!
Kreutzjochspitze, 29:e januari 2011. St.Anton am Arlberg, Tirol, Österrike.
St.Anton (1304m) - Kreutzjochspitze (2921m) - Kappl (m) - Pettneu (m)
Niklas tur att ta sig an en klassisk tur i området. Med under dagen är Anders och Alex med kompisar, samt Maria och Henke som anlänt från Sverige. Kreutzjochspitze angriper man från toppen av Riffel I där man hudar på och går på skrå några kilometer rakt söderut. Efter Rossfallwinkel viker vi av österut mot passet norr om toppen. Hit upp är det mycket enkel gång och vi njuter i den härliga vintersolen. Uppe i passet blåser det, och vi skyndar oss att hänga upp skidorna på ryggen. Mot toppen är det brant, men upptrampat, men snart är vi samlade och kan blicka långt söderut mot Ischgl och Kappl.
Åkningen börjar direkt, först på en snötunga ner från toppen, därefter på fantastiska snöfält i härlig pudersnö. Vi kör på för fullt och först när det flackar på runt Niederelbe Hütte vaknar vi ur drömmen och upptäcker hur hungriga vi är. Efter en härlig macklunch åker hudarna på tillbaks till Kappls skidområde. Där stannar vi för en obligatorisk "kleines Bier" i restaurangen. Men dagen är inte slut här. Vi tar sittliften upp, åker ner till Lattejoch, viker av från pisten och står på hela vägen ner tillbaks till Pettneu. Ytterligare ca 800 fallhöjdsmeter härlig åkning. Snön på vägen tillbaks är lite vindpackad och något mer svåråkt, men som helhet en magisk dag och en mycket lönande rundtur.
Malfontal, 28:e januari 2013. St.Anton am Arlberg, Tirol, Österrike.
St.Anton (1304m) - Rossfallscharte (2732m) - Pettneu (m)
Efter det senaste snöfallet finns det puder överallt. Karin tar med sig Anders och Alex med kompisar och kör malfontal. En mycket kort anmarsch, med ett fantastiskt åk ner mot Pettneu. Åket börjar i Hinterer Rendl där man tar på hudar eller bootpackar upp i Rendlscharte, det tar ca 30 minuter. Därifrån är det härlig åkning i fallinjen ner i dalen. Tittar man rakt söderut ser man lattejoch och Kappls skidområde. Nere i dalen håller man på ena sidan bäcken tills man hittar sommarvägen som man följer hela vägen ner till Pettneu. Denna dag bjuder malfontal på superfin pudersnö och endast ett antal spår som brutit det vita snötäcket. Kort sagt en riktigt fin skiddag.
Stierloch, 27:e januari 2011. Zürs am Arlberg, Vorarlberg, Österrike.
Zürs(1720m) - Stierlochjoch (2009m) - Zug (1510m)
En klassisk puderdag i Arlberg. Idag är lillebror Fredrik, Anders och Alex med några skidpolare på besök. Stierloch är egentligen inte en skidtur, men idag bjuder den på massor med härlig åkning. Starten går i Zürs, upp med Madlochbahn och sedan ner till Stierlochjoch. Snön är magnifik och vi är tidigt ute vilket gör att vi får ospårat 40 cm puder hela vägen. Från jochen går en smalare passage innan fälten breder ut sig och vi njuter av den fina snön ett tag till. När vi kommer ner till sommarvägen tar den sedvanliga rodelåkningen ner till Zug. På vägen tillbaks mot St.Anton kör vi Gamsroute som fortfarande är i mycket bra skick och håller ännu mer snö - upp mot halvmetern här. En grym avslutning på en riktigt bra skiddag.
Wirt, 7:e januari 2011. St.Christof am Arlberg, Tirol, Österrike.
St.Christof am Arlberg (m) - Wirt (2339m)
Vintern 2011 spenderar vi drygt 6 veckor i sträck i St.Anton för att njuta av skidåkning och berg tillsammans i familjen och med vänner. Under veckorna kommer vi ha många personer på besök vilket är superroligt. Olof drygt 1 år står på skidor för första gången, men njuter i övrigt mest av bergen och snön
Karin och Staffan får förmånen att ge sig ut på årets första tur, upp på Wirt. De tar bussen till St.Christof och lägger på hudarna precis bakom Hotel Hospitz. De första slagen går upp under elledningen och därefter tar de sikte på luftningstrumman från biltunneln. Vid trumman viker de av mot sydväst och rundar Peischelmähner. Därefter är det rakt nordlig riktning mot toppen. Sista biten mot toppen är det dåligt med snö och de får ta av sig skidorna. När toppen är avklarad åker skidorna på och de tar ut svängarna ordentligt. Halvvägs ner stannar de för en macklunch och ökar på livkvalitetsindex med 1.
