Skaar.se

Skidturer 11/12

Dudalstinden (Guhtochkka) 21 april 2012. Narvik, Nordland, Norge.
Laksdalen (~450m) - Dudalstinden (1275m) - Laksdalen (~450m)- Labergsdalen (138m)

Tidig uppgång var det inte tal om, trots tältning på vintern. Sovsäckarna är varma och vi sover ändå till 8. Morgonbestyren tar sin lilla tid vilket gör att vi kommer iväg först vid 10. Vi går återigen söderut i Botnsletta, men på västra sidan. Vi håller höjd och efter några slag kommer vi upp till Blåvatnet. Från sjön fortsätter vi norrut och når strax en liten glaciär. Vi går uppåt på glaciären och letar oss vidare upp via en brant rygg mot en spetsig förtopp. Från förtoppen blir det ännu brantare och vi får gå till fots sista biten upp till toppen.
Idag är det lite höga slöjmoln som skymmer solen, men inte sikten eller rommen. Vi njuter en sista gång av vyerna med fjord och fjäll i vinterskrud innan vi går ner till skidorna och tar oss an åkningen. Väldigt kaxiga efter fyra dagar med puder letar vi de brantaste linjerna och hittar otroligt fina åk som går rakt ner mot Blåvatnet. Solen tittar fram och snön fortsätter att skämma bort oss - särskilt det 300 höjdmeter långa hanget rakt ner i sjön är helt fantastiskt. Jämn lutning ca 35 grader och puder! Sjön kommer ganska plötsligt och vi måste staka oss rakt över den. Nu är vi nästan nere, men vi är så åksugna att vi tar en liten de-tour. Vi hudar på och kliver upp 200 höjdmetrar rakt under Nonstinden (där vi var i går). Härifrån får vi ytterligare 300 fallhöjdsmetrar rakt in i grytan. Snön är lite lurigare här nere, men nedre halvan är återigen riktigt bra och det är breda leenden som återvänder till tältet.
Idag är solen kvar på tälten, det är varmt och Niklas ger sig på ett snöbad. Efter lunchen packar vi ihop tälten och åker efter bästa förmåga (med 20 kg på ryggen) ner över kuddarna tillbaks till bilen. Sista kilometern är motlut vilket är rätt segt. Men å andra sidan gör det pizzan i Bjerkvik än mer välförtjänt. Nu är veckan slut och vi kör tillbaks till stugan för att packa om och köra tillbaks till Kiruna. Flyget hem går i morgon bitti och alltför snart landar man i verkligheten. Men å andra sidan kommer vi till jobbet med skidkläder och solbrända ansikten. Automatkaffet på kontoret smakar extra gott en sådan dag.

Nonstinden (Beadvachkka) 21 april 2012. Narvik, Nordland, Norge.
Labergsdalen (138m) - Laksdalen (~450m) - Nonstinden (1238m) - Laksdalen (~450m)

Lokala skid- och topptursentusiaster hävdar att liknande snö- och väderförhållande inte har skådats i området på 40 år. Vi förstår vad de menar och bestämmer vi oss för att göra en dubbeltopp sista dagarna - bara för att nyttja tillfället maximalt. Bilresan till Gratangsbotn tar nästan 2 timmar och sen letar vi oss upp längs en knappt plogad väg genom Labergsdalen. Bilen är nära att parkeras stadigt i ett dike, men vi lyckas rädda situationen med våra lavinspadar. En mycket hjälpsam norrman visar oss vägen genom att gå före oss och lägga upp grenar som en pil där vi ska vika av från bilvägen. Stort tack!
Första biten upp genom skogen går på ett gammalt elljusspår och sedan upp i brantare terräng i väldigt böljande, kuddliknande, landskap. Ovan trädgränsen viker vi av söderut och kommer in i en Laksdalen - och det känns som att komma in i en förtrollad värld. Det är otroligt stilla och vackert. Mitt på Botnsletta vräker vi av oss packningen, slår upp tälten och stuvar om för skidtur. Efter en bit mat fortsätter vi upp genom dalen på östra sidan och tar oss sedan upp på den östra ryggen. Det är återigen lättgånget och först uppe på ryggen blir det hårt och isigt. Skarjärn kommer mycket väl till pass. Runt den första ryggen och sedan är det en lång travers västerut mot själva toppen. Sista biten upp på toppen går vi till fots och lämnar skidor nedanför. Topprom, fjordar, snö och begynnande solnedgång bjuds det på idag med. Det börjar bli en god vana.
Nedfarten hade vi tänkt oss i nordhanget från sadeln öster om toppen. För att nå det måste vi gräva oss igenom en enorm hängdriva, vilket tar lite tid. All snö som vi skottar bort utlöser en bred men ytlig lavin. När vi är klara har vi ett insteg på ca 50 grader vilket är ok (dock lite olyckligt att vi valde ett ställe rakt ovanför en klippformation). Just idag är vi dock starka och åker ner en och en i ännu ett puderladdat nordhang i solnedgång. Vi får nypa oss i armen. Hanget forstätter ca 800 fallhöjdsmetrar och snön är osannolikt bra. Terrängen är rolig och varierande, men också ganska respktingivande på sina ställen.
Det är en nöjd skara som ansluter till tälten för middag och tidig sänggång. I morgon är det på't igen!

Nihkecohkka, 20 april 2012. Narvik, Nordland, Norge.
Skamdalsvatnet (183m) - Nihkecohkka (1267m) - Skamdalsvatnet (183m)

Det fina vädret fortsätter och vi satsar på de mest spektakulära turerna i området. Niketjokka utlovar ett av de bästa åken i området och det är ingen underdrift. Återigen kör vi långt in i fjordvärlden och lämnar t.o.m. Beisfjorden bakom oss. Vid Skamdalsvatnet parkerar vi och hudar på. Vi börjar med att gå rakt söderut på sjön och har då toppen och åket rakt framför oss. När vi kommer fram till en kraftledning följer vi den mot sydväst och fortsätter upp i dalgången parallellt med kraftledningen. Dagen bjuder på strålande sol, men ganska kallt. Efter lunchen börjar en ordentlig stigning i ett västhang. Snön är dock fortsatt lättgången och vi tar oss snabbt upp på platån söder om toppen. Här gör vi dagens första misstag. Helt bedövade av det vackra landskapet fortsätter vi österut och kommer alldeles för långt in i dalgången. Vi siktar på en topp som är både högre och krångligare (Rienatchohkka), innan vi inser vårt misstag och vänder tillbaks mot rätt topp.
Lite pinsam navigeringsmiss, men ändå värt det på något sätt - med tanke på den fantastiska naturen. Väl uppe på Nihkecohkka inser vi att klockan redan är halv sex och solen är på väg ner. Nisse upptäcker dagens andra misstag (som egentligen begicks i morse) - han har nämligen glömt hjälmen. Men nu är vi där vi är och situationen räddas av Patriks dynafitpannband - en minnesvärd men inte lika säker ersättare. Vi klunkar i oss topprommen och tar av hudarna. Sedan glider vi in i Nikeryggens makalösa nordhang. Att det är Narvikområdets bästa åk instämmer vi i. Att vi dessutom får säsongens bästa snö gör det hela ännu lite bättre. Det är 30-40 cm fluff, solen står in rakt från sidan och bjuder på rött fantastiskt kvällsljus. Nisse och Patrik lägger härliga telissvängar på orörda fält och det är en total orgie av njutning.
Snön fortsätter att vara helt fantastisk ända ner till sjön, men nedersta delen är i skuggan från bergen. Vi är helt uppslukade av åkningen och upptäcker först efteråt dagens tredje misstag. Niklas har åkt med öppna fickor och tappat Patriks kamera. Tur att kompaktkamerorna är många på berget, bildbevisen finns kvar. Trötta och hungriga anländer vi till stugan, och kokar renskavsgryta över elden på murrikkan. Vi har det så där härligt bra att det nästan är löjligt.

Gangnesaxla, 19 april 2012. Narvik, Nordland, Norge.
Skjombotn (0m) - Gangnesaxla (1318m) - Per Lapp-vika (0m) - Skjombotn (0m)

Dagen efter vaknar vi upp till strålande solsken och efter en stunds överläggning vid frukostbordet beslutar vi oss för att angripa Gagnesaxla. Ett berg långt in i Skjomfjorden med en mycket spektakulär ränna som leder rakt ner i havet. Bilfärden är bedövande vacker och när vi inte tror att det går att köra längre hittar vi vägen som leder allra längst in i fjorden. Vi går först till fots en bit uppför en brant och lerig traktorväg. När vi når ett homogent snötäcke hudar vi på och fortsätter upp västerut i björkskogen längst en bäckravin.
Efter lunchpausen i solen fortsätter vi uppåt i en stor båge från västlig till östlig riktning. Snön är mjuk av solen så det är lättgånget. Med ca 200 höjdmetrar kvar till toppen kommer en knixig passage då vi måste gå längsmed en hyllformation norrut mot Frostisens glaciär. När vi tagis oss förbi hyllan öppnar det upp sig breda snöfält och vi ser hela vägen (det är längre än man tror) upp till toppen. Snön är superfin och vi tar ett kort puderåk på ca 200 höjdmetrar. Något försenade når vi toppen från väster och kan njuta av fjord, fjäll och glaciär i en vidunderlig vy.
Gagnesrännan ligger öster om toppen och vi glider ner mot den på öppna flacka puderfält. Insteget till rännan syns som ett hack i bergskammen, det är egentligen ganska brett, men brant - ca 35 grader. Efter ca 200 höjdmetrar viker rännan av österut och stupar rakt ut i fjorden. Niklas och Niklas åker in först och rekar. Snön är fin högst upp men man känner sig otroligt liten - det är verkligen inget för klaustrofibiskt lagda. 200 meter höga lodräta klippväggar på ena sidan och 35 grader branta snöfält på andra och nedanför oss ser vi bara fjord. Den åkbara ytan nere i rännan är ca 5 - 10 m bred - så ser det ut i ca 800 fallhöjdsmeter. Vi håller oss på snöfältet så länge vi kan och vågar (tänk på lavinrisken här!!!). Nere i rännan har en lavin redan gått och där är det knappt åkbart. Men vi måste ner den vägen vilket gör att 600 fallhöjdsmeter mest blir kanande och trixande för att inte tappa kontrollen helt.
Det tar lång tid att komma ner, men när vi tar av oss skidorna kan vi kliva rakt ut i Atlanten. På vägen tillbaks längs stranden plockar vi musslor som vi tänkte kunna koka till middag. Ett exotiskt inslag på en mycket fascinerande och respektingivande tur. Fröken mussla avrådde dock från musselätande och vi kokade spagetti med köttfärssås i stället.

Gaercecorru & Loktacohkka, 18 april 2012. Låktatjåkka, Norrbotten, Sverige.
Låktatjåkka station (500m) - Gaercecorrus rygg (1285m) - Loktacohkka (1404m) - Kopparåsen (445m)

I april 2012 ger sig Niklas, Patrik, Niklas, Andreas, Michael och Rickard iväg till Narvik för vad som ska bli en helt episk toppturshelg. Resan inleds med kvällsflyget till Kiruna. Väl i Kiruna inser vi att hyrbilen bokats från fel datum vilket gör att uthämtningen tar lite längre tid än vanligt. En dryg timme senare tar vi in på Abisko turiststation och somnar rätt fort. Morgonen efter köper Patrik hus och allt mäklarsnack gör att han halkar efter under första turen. Vi parkerar bilen vid Låktatjåkka station och tar sikte på Gaercecorru.
Dagen bjuder på höga slöjmoln och delvis lite flatljus. Turen viker snart av från vinterleden upp på Gaercecorrus rygg och den följer vi sedan upp till näst högsta punkten. Terrängen är enkel att gå i och när vi är framme hudar vi av och viker skidorna österut ner mot vinterleden. Snön är hårt packad högst upp men det blir strax mjukt och åkningen är riktigt fin ner i dalen. När vi träffar på vinterleden upp mot Loktacohkkastugan stannar vi för lunch i solen. Därefter hudar vi på igen och följer vinterleden nästan upp till Låktatjåkkastugan. Vi tar en liten genväg mot toppen av Loktacohkka, men även här är det lätt att gå och orientera sig.
Precis när vi kommer upp på toppen och ska njuta av en välförtjänt topprom, möts vi av ett lämmeltåg av över 40 (!!!) skotrar som parkerar i rad framför oss. Lite av vildmarkskänslan försvann där, men vi skiter i dem och åker ner mot kopparåsrännan. Rännan är ett grymt åk (har gjorts av Patrik och Niklas tidigare) men bjuder idag på utmanande åkning och delvis kartongsnö. Vi kämpar oss ner till Kopparåsen och ringer in Michael och Andreas för upphämtning. Sen kör vi över till Norge och huset (hos en viss Rosa) vi har hyrt för veckan.

Breckenridge & Vail, 21 januari - 4 februari 2012. Colorado, USA.

Lite svårt att fokusera texten på något annat än att Olof, 2 år och 2 månader, tar sina första svängar på skidor - i Vail. Det tar ca 15 minuter att lära sig mattliften och sedan är det upp och ner tills mamma och pappa lyfter bort honom från backen. Att som 2 åring få ihop nästan 10 skiddagar sin första säsong är godkänt.
Det ska tilläggas att mamma och pappa njöt rätt bra av pudret i Breckenridge och Vail. Kanske inte århundradets snörikaste vinter, men likväl kom det ett litet dump vältajmat med vår ankomst till staterna.